Återgår till att hoppa in i den vänsterpolitiska miljön vid första världskrigets slut. Här en artikel som synen på arv och miljö, typ.
Ur ”Stormklockan” 1919-08-23.
Arisk ras och gul och svart
Den avlidne förtjänstfulle
vetenskapsmannen och socialistiske skriftställaren Bengt Lidforss
talde ibland om sig som arier. Detta tal träffar man rätt ofta på
hos mera betydande tänkare, ständigt i förbindelse med ett
framhållande av den ariska rasens överlägsna egenskaper. Inom
skönlitteraturen hittar man lovprisande av den ariska rasen särskilt
i senare tid hos Jack London, som hänfört besjunger sin ariska
härstamning.
Denna intellektuella glädje över vår
ras är förklarlig. Den ariska rasens insatser på jorden är ju
ofantliga.
I sin imperialistiska form ter sig dock
detta stadgande på rasen avskyvärt. Den överför i förstärkt
form på andra rasers folk den slavägareanda, som är en av ariernas
samhällsgrundvalar.
Intellektualisterna må fröjda sig
aldrig så mycket över den ariska rasen, imperialisterna skrävlar
aldrig så mycket av samma orsak. I själva verket är det icke en
utan två raser, överras och underras, eller som de också kallas
överklass och underklass. Den övre exploaterar den undre, med de
inskränkningar den senare till självförsvar framtvingat. Hos
främmande raser blir denna vår överras exploateringslusta renodlad
slavägareandra.
Intellektualisten genomsträvar som
forskningsresande av vita män dittills okända landområden. Han
gläder sig åt att vara banbrytare för civilisationen. Efter honom
kommer imperialisten med ”civilisationen”. Slavägaren träder i
civilisationens fotspår.
Läkare har gjort den erfarenheten att
bland ariska folkslag helt vanliga och oskyldiga sjukdomar, när de
överföras till andra folkslag uppträder med epedemisk kraft och
våldsamhet. Så är fallet exempelvis med skarlakansfebern, som på
Stillahavs-örarna ryckt bort nästan hela öbefolkningar. Att denna
sjukdom och liknande hos oss har lindrigare former anses bero därpå
att de sedan århundraden inhemska medfört en gradvis stigande
immunitet hos släktleden. Detsamma kan sägas om en av vår
kapitalistiska civilisations grundvalar, utsugningsbegäret. Hos oss
är det i någon mån tillbakahållet, vi har tvingats till det onda
uppdämmande åtgärder, som hejdar dess härjningar. Andra raser,
med vilka den vite imperialisten nyss gjort bekantskap, har icke haft
anledning att skaffa sig denna sociala motståndskraft. De kastar
undan slavägare-andans tryck tillbaka i ett socialt tillstånd,
underlägset deras förra (se Kongo-Civilisationen) som skulle föra
dem till en högre kultur, för dem i förstone ned, därför att det
icke är civilisationens bästa utan dess sämsta del de först får
göra bekantskap med. Först sedan den imperialistiska slavägareandan
förtryckt så länge att en slavarnas solidariska frihetsvilja
skapats, kan de uppnå en social nivå, som ej blott är lika hög
som deras föregående utan högre, och alltså ställer dessa den
verkliga civilisationen närmare. För tillvaron av en dylik de
färgades frihetsvilja därom vittnar de otaliga kolonialkrigen,
krigen mot kolonierna och icke om dem.
För ariern, som skryter med sin ras,
bör dessa krig vara lärorika. De vittnar icke endast om det
bakvända i den imperialistiska ariska civilisationen, utan även om
tillvaron hos de utom-ariska folken av egna civilisatoriska
höjningsmöjligheter, så vitt som frihetsvilja är en omistlig
faktor för uppnående av en högre civilisation.
Som andre ras efter den ariska kommer
den asiatiska. Dess inflytande på kulturutvecklingen i stort har som
den ariska varit omätligt. Utan tvivel finns det hos den, fast i
denna stund nästan halvslumrande, lika mycket intelligens som hos
den ariska, den i full utveckling varandra ras-intelligensen. Vår
ras' intelligens är oerhört förkvävd under kapitalismen, och kan
alltså icke sägas vara i full verksamhet. Den är i utveckling,
kommunismen, det samhälleliga intelligenstänkandets hittills nådda
högsta topp, skall frigöra den.
Om den gula rasen haft den ariskas
naturmöjligheter och omvänt skulle givetvis den blivit den förste
ledande. Europa med sina inskurna kuster, Amerika med sina hundratals
mil segelbara floder, har givit arierna de naturföreträden, utan
vilka det varit dem omöjligt att utföra vad de gjort. Asiens
oerhörda landmassa har varit kvävande band på de gula. Dock har de
ej haft Afrikas heta klimat, och därför har de ändå blivit andre
ledande ras.
Som tredje står den svarta rasen,
vilkens inflytande på den vita och gula rasen varit omärkbart.
Afrikanerna har bundits av sitt klimat och världsdelens
otillgänglighet. Övervinnes den senare, och det blir den vardande
kommunistiska världsfederationens uppgift att här träda
afrikanerna till mötes, så kommer de självklart att rycka upp vid
sidan av sina två ryska raser.
Gottfrid Rosén
Glöm ej bort att på nästa klubbmöte se till att studiefrågan tages upp till behandling. Det är varje kamrats plikt att verksamt deltaga i en studiecirkel.