fredag 2 december 2016

Arisk ras och gul och svart

Återgår till att hoppa in i den vänsterpolitiska miljön vid första världskrigets slut. Här en artikel som synen på arv och miljö, typ.

Ur ”Stormklockan” 1919-08-23.

Arisk ras och gul och svart

Den avlidne förtjänstfulle vetenskapsmannen och socialistiske skriftställaren Bengt Lidforss talde ibland om sig som arier. Detta tal träffar man rätt ofta på hos mera betydande tänkare, ständigt i förbindelse med ett framhållande av den ariska rasens överlägsna egenskaper. Inom skönlitteraturen hittar man lovprisande av den ariska rasen särskilt i senare tid hos Jack London, som hänfört besjunger sin ariska härstamning.
Denna intellektuella glädje över vår ras är förklarlig. Den ariska rasens insatser på jorden är ju ofantliga.
I sin imperialistiska form ter sig dock detta stadgande på rasen avskyvärt. Den överför i förstärkt form på andra rasers folk den slavägareanda, som är en av ariernas samhällsgrundvalar.
Intellektualisterna må fröjda sig aldrig så mycket över den ariska rasen, imperialisterna skrävlar aldrig så mycket av samma orsak. I själva verket är det icke en utan två raser, överras och underras, eller som de också kallas överklass och underklass. Den övre exploaterar den undre, med de inskränkningar den senare till självförsvar framtvingat. Hos främmande raser blir denna vår överras exploateringslusta renodlad slavägareandra.
Intellektualisten genomsträvar som forskningsresande av vita män dittills okända landområden. Han gläder sig åt att vara banbrytare för civilisationen. Efter honom kommer imperialisten med ”civilisationen”. Slavägaren träder i civilisationens fotspår.
Läkare har gjort den erfarenheten att bland ariska folkslag helt vanliga och oskyldiga sjukdomar, när de överföras till andra folkslag uppträder med epedemisk kraft och våldsamhet. Så är fallet exempelvis med skarlakansfebern, som på Stillahavs-örarna ryckt bort nästan hela öbefolkningar. Att denna sjukdom och liknande hos oss har lindrigare former anses bero därpå att de sedan århundraden inhemska medfört en gradvis stigande immunitet hos släktleden. Detsamma kan sägas om en av vår kapitalistiska civilisations grundvalar, utsugningsbegäret. Hos oss är det i någon mån tillbakahållet, vi har tvingats till det onda uppdämmande åtgärder, som hejdar dess härjningar. Andra raser, med vilka den vite imperialisten nyss gjort bekantskap, har icke haft anledning att skaffa sig denna sociala motståndskraft. De kastar undan slavägare-andans tryck tillbaka i ett socialt tillstånd, underlägset deras förra (se Kongo-Civilisationen) som skulle föra dem till en högre kultur, för dem i förstone ned, därför att det icke är civilisationens bästa utan dess sämsta del de först får göra bekantskap med. Först sedan den imperialistiska slavägareandan förtryckt så länge att en slavarnas solidariska frihetsvilja skapats, kan de uppnå en social nivå, som ej blott är lika hög som deras föregående utan högre, och alltså ställer dessa den verkliga civilisationen närmare. För tillvaron av en dylik de färgades frihetsvilja därom vittnar de otaliga kolonialkrigen, krigen mot kolonierna och icke om dem.
För ariern, som skryter med sin ras, bör dessa krig vara lärorika. De vittnar icke endast om det bakvända i den imperialistiska ariska civilisationen, utan även om tillvaron hos de utom-ariska folken av egna civilisatoriska höjningsmöjligheter, så vitt som frihetsvilja är en omistlig faktor för uppnående av en högre civilisation.
Som andre ras efter den ariska kommer den asiatiska. Dess inflytande på kulturutvecklingen i stort har som den ariska varit omätligt. Utan tvivel finns det hos den, fast i denna stund nästan halvslumrande, lika mycket intelligens som hos den ariska, den i full utveckling varandra ras-intelligensen. Vår ras' intelligens är oerhört förkvävd under kapitalismen, och kan alltså icke sägas vara i full verksamhet. Den är i utveckling, kommunismen, det samhälleliga intelligenstänkandets hittills nådda högsta topp, skall frigöra den.
Om den gula rasen haft den ariskas naturmöjligheter och omvänt skulle givetvis den blivit den förste ledande. Europa med sina inskurna kuster, Amerika med sina hundratals mil segelbara floder, har givit arierna de naturföreträden, utan vilka det varit dem omöjligt att utföra vad de gjort. Asiens oerhörda landmassa har varit kvävande band på de gula. Dock har de ej haft Afrikas heta klimat, och därför har de ändå blivit andre ledande ras.
Som tredje står den svarta rasen, vilkens inflytande på den vita och gula rasen varit omärkbart. Afrikanerna har bundits av sitt klimat och världsdelens otillgänglighet. Övervinnes den senare, och det blir den vardande kommunistiska världsfederationens uppgift att här träda afrikanerna till mötes, så kommer de självklart att rycka upp vid sidan av sina två ryska raser.

Gottfrid Rosén

Glöm ej bort att på nästa klubbmöte se till att studiefrågan tages upp till behandling. Det är varje kamrats plikt att verksamt deltaga i en studiecirkel.