torsdag 8 mars 2012

En högerman och försvaret av demokratin

Lämnar den politiska ekonomin för att kommentera en mer än vanligt arrogant ledare i Sveriges främsta dagstidning, Svenska Dagbladet. (Som göteborgare läser jag förstås inte stockholmstidningarna dagligdags, men det torde stå utom allt rimligt tvivel att SvD är landets främsta dagstidnig, även om ledarredaktionen står någonstans mittemellan Anders Borg och Timur Lenk i någon slags höger-vänsterskala.)

En Claes Arvidsson (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/sjostedt-framstar-allt-mer-som-en-variation-pa-ohly_6867229.svd) ondgör sig över att Vänsterparitets ordförande Jonas Sjöstedt skrivit en intervjubok med kommunisterna Greta och Bengt Segerson. Bengt är mest känd för att han 1936 åkte ner till Spanien för att med vapen i hand slåss för demokratin mot Francos fascistiska kuppförsök. När fascisterna med stöd från Hitlers Tyskland och Mussolinis Italien vunnit kriget tackades Bengt av den svenska staten genom att skickas till ett s.k. "arbetskompani", dvs. ett interneringsläger för kommunister och andra vänsterdemokrater. Vindarna var ju sådana på den tiden, och högern chansade på en seger för Hitler.

Även Greta var (och är) kommunist och demokrat. Hennes engagemang i Svenska kvinnors vänsterförbund och andra organisationer (inklusive Vänsterpartiet) inspirerar fortfarande människor i kampen för mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet.

Arvidsson ser det dock lite annorlunda från sin högerhorisont. De blir till "Stalins hantlangare". Det är förstås oklart vad detta innebär, och oklarheten är väl en poäng för honom. På något sätt vill han väl skapa en associationskedja från Sjöstedt via paret Segerson till diktatorn och massmördaren Stalin. Detta gör han genom det enda rimliga sättet, genom att förtiga den historiska situation som rådde i Europa under 1930- och 1940-talen. Sovjetunionen var det enda land som aktivt bekämpade den framväxande fascismen. Tydligast genom att vara den enda europeiska stat som understödde Spaniens republikanska, demokratiska och lagliga regering mot fascismen.

Detta faktum är svårt att ta till sig för människor med en svartvit världsbild. För hur kunde en brutal diktatur som Sovjetunionen under Stalin samtidigt vara demokratins främsta försvarare i Västeuropa. Arvidsson borde tänka på frågan. Och kanske också fundera hur det kommer sig att Västeuropas länder (inklusive Sverige) passivt lät fascisterna ta makten i land efter land utan att göra motstånd. Men troligen kommer Arvidsson inte alls att tänka på det. Det vore ju jobbigt för hans överförenklade historiesyn.

Arvidsson ondgör sig över att Sjöstedt inte kommer med några "avslöjanden" om "kommunisternas planerade gerillarörelse". Man undrar ju om karl'n är vid sunda vätskor, eller om han bara är så arrogant att han tror att folk köper vad som helst.

Självklart hade Sveriges kommunistiska parti en plan för att undvika att likvideras om partiet skulle förbjudas. Som bekant fanns det planer på att förbjuda det kommunistiska partiet; ett lagförslag var redan utarbetat. Och hade Sveriges blivit anfallet av främmande makt skulle kommunisterna med största säkerhet blivit den första måltavlan. Och det är väl troligt att kommunisterna i Sverige, precis som i andra av nazisterna ockuperade länder, skulle utgöra en viktig del av motståndsrörelsen.

Så visst fanns det väl någon form av "planerad gerillarörelse" under 1940-talet. Allt annat hade varit självmord. Kommunisterna visste att de inte kunde räkna med skydd från den demokratiska staten - erfarenheterna från Spanien visade ju med all önskvärd tydlighet att det bara var kommunisterna som i ord och i handling var beredda att försvara demokratin.

Men jag förstår inte vilka "avslöjanden" som Sjöstedt förväntas komma med. I och med de fascistiska makternas nederlag i världskriget upphörde det akuta hotet mot kommunisterna. Inte ens Högerpartiet vågade länge driva annat än anständigt demokratisk politik. Av allt att döma avvecklade kommunistiska partiet sin beredskap att gå under jorden. Säkerhetspolisen fortsatte utan någon vettig grund sin övervakning av partiet (läs den statliga utredningen: "Övervakningen av SKP-komplexet" http://www.regeringen.se/content/1/c4/04/47/615c0fee.pdf), men kunde förstås inte hitta något belägg för illegal kommunistiska verksamhet, eftersom någon sådan inte fanns.

Om Arvidssons syfte är att i största allmänhet smutskasta Vänsterpartiet för att dess medlemmar under den mörkaste perioden i Europas moderna historia slogs för demokratin, med vapen i hand om så behövdes, så lyckas han bara om man antar att hans läsare saknar historisk bildning. Det är allvarligt, och kan bara åtgärdas genom studier. Kanske av Sjöstedts bok? Greta och Bengt Segersons långa och händelserika liv i demokratins tjänst är både intressanta och lärorika.