Upp till demonstration 1 maj
Uppställning sker å Järntorgsgatan med teten vid Rialtobiografen kl. 2,30, avmarsch strax efter kl. 3 em. till Heden.Uppställningen sker efter följande plan:
1. Musik av Ungdomsklubbarnas Musikkår.
2. Pionjärkårerna. 1 fana, 4 standar.
3. Göteborgsklubben. 1 fana, 3 standar.
4. Gbgs Komm. Arbetarekommun. 1 fana, 4 standar.
5. Reseeffektarbetare. 1 fana.
6. Musik av Surte Musikkår.
7. Sjömansunionen. 1 fana.
8. Eldareunionen. 1 fana.
9. Porslinsarbetarne. 1 fana.
10. Kommunalarbetarne. 1 fana.
11. Textilarbetarne. 1 fana.
12. Nödhjälpsarbetarne. 1 fana.
13. Musik av S. J. Musikkår.
14. Metallarbetarne. 1 fana, 4 standar.
15. Övriga grupper
Agitera för anslutning till demonstrationen. Röda Nejlikan är kommunisternas demonstrationsmärke.
Föredrag på Heden kommer att hållas från tre talarestolar av Hinke Bergegren, Stockholm, K. E. Senander, Wallentin Eliason och Martin Andersson, Göteborg.
Huvudordningsman är Posttjänsteman Klaes Ivar Olsson.
Göteborgs Komm. Arbetarekommun
Ur "Västsvenska Kuriren" 1926-05-04.
"Ståtlig uppslutning till kommunisternas 1:sta majdemonstration i Göteborg.
2,000 deltagare i demonstrationståget.4,000 åhörare vid våra talarstolar.
Göteborgskommunisterna kunna vara storbelåtna med sin 1:sta maj. En sådan uppslutning till de kommunistiska talarstolarne, som det var detta år, har det aldrig förut varit. Vi hade tre talarstolar och kring samtliga flockades åhörarskarorna i täta massor. Lågt beräknat var det 4,000 åhörare kring våra talarstolar. Även vårt demonstrationståg hade samlat flera deltagare än något föregående år. Detta förhållande och tillslutningen i övrigt visar, att kommunismen börjar vinna mark i landet. Att kommunismen planterad i svensk jord sedan icke passar borgarne är en sak för sig.
Det var intressant att göra en jämförelse mellan kommunisternas o. socialdeomkraternas demonstrationståg. Visserligen såg man i socialdemokraternas en mängd fackföreningsfanor, men var fanns standaren från fordom med de tändande parollerna och pockande kraven? De var gravlagda i stor utsträckning. Ty inte har det tredje borgarpartiet någa krav! Har vi inte en arbetarnes egen regering? är inte demokratin fulländad? har inte alla pamparne fått sitt på det torra? Jovisst! Vad behöver vi väl mer? Svaret gav ett stnasar i demokraternas tåg.
Bort med mattvånget och en lättning i restriktionerna för klass II
Se där ett ärligt socialdemokratiskt krav. Om detta kan alla svältande proletärer samla sig. För det kravets genomdrivande kommer med liv och själ de socialdemokratiska förtroendemännen att träda i breschen. Det är namnam för suplullarne, 'de mätta bukarnas stat'.
Det fanns ju även några andra standar. På ett lästes: 'Vi kräva lagstadgad arbetslöshetsförsäkring'. De stackars arbetare i socialdemokraternas tåg, som demonstrerade under det kravet skulle blott veta vilket öde deras egen regering beskärt just denna arbetarnes angelägenhet. Borgarne vill icke denna frågas lösning och vad borgarne icke vill, det vill icke heller kungliga socialdemokratiska partipåvar.
Kommunisternas tåg, som räknade omkring 2,000 deltagare livades upp av standarens mångfald. Borgarne, som kantade gatorna, såg att här kom folket som ville något. 'Leve leninismen' lästes på ett av de första standaren. Göteborgs kommunistiska ungdomsklubbar utsände parollen: 'Fred bland nationerna, krig mellan klasserna'. Vidare såg man inskriptionen som: 'Arbetare, skärp kampen mot strejkbrytare'. 'Front mot ungdomssuperiet, fram för en nykter arbetarungdom'. 'Ungdomen in i fackföreningarna'. 'Fram för facklig enhet'. 'Skärpt kamp mot fascister och sugrötter'.
Vid Heden delade sig vårt tåg i tre avdelningar.
Vid vår första talarstol talade Sjömans-Unionens ombudsman Wallentin Eliason om sjöfolkets kamp mot ett glupskt redarkapital. Framhöll huru litet det var att vinna med parlamentariska medel. Ingick på skeppstjänstkommitterades försök att med lagstiftning skapa drägligare förhållanden för sjöfolket. Sjöfolket fick t. ex. en ny sjömanslag, en ny arbetstidslag och en ny spisordning. Men ingendera innebar någon förbättring i förut gällande förordningar. Spisordningen medgav t. o. m. sämre förhållanden än vad som förut praktiskt tillämpats och enligt den nya arbetstidslagen kunde sjömännen få arbete ända till 84 timmar pr vecka. Andra vapen än parlamentariska måste till. Den fackliga kampen är den enda vi kan räkna med. Hittills har vi fört vår kamp efter nationella linjer, ja, efter skråprinciper. Vi måste gå den internationella linjen och i gärning förverkliga parollen: Facklig enhet.
Hinke talar och hyllas
Sedan besteg Hinke Bergegren talarstolen, hälsad av kommunens ordförande, vilken överlämnade en bukett röda nejlikor till jubilaren. Någon i folkmassan utbringade ett 4-faldigt leve för den outtröttlige kämpen, följt av entusiastiska hurrarop varefter kamrat Hinke höll ett livligt, temperamentsfullt agitationsföredrag som gång efter annan avbröts med instämmanden och applåder. [...]
Vid den andra talarestolen talade tulltjänstemannen K. E. Senander och red. Martin Andersson.
Efter hälsningsanförande av ordf., Erik Mattsson, överlämnades ordet till Senander, som började sitt anförande med en admonition till de göteborgska polismyndigheternas tilltag att förbjuda kommunisterna att i tåget medföra standar med protest mot barnmördarna i Bulgarien och Kina. (Bravo!) [...]
Därefter besteg red. Martin Andersson talarstolen, hälsad med hurrarop och applåder. Denna formade sitt anförande till en svidande vidräkning med den socialdemokratiska politiken i Göteborgs stadsfullmäktige och dess underlydande organ, allt under åhörarnes ständigt återkommande bifall och instämmanden. [...]
Från pionjärernas talarstol
Vid barnens talarstol höll Martin Andersson ett kortare anförande där han, med utgångspunkt från den snedvridna uppfostran i skolorna manade barnen till vakenhet mot övergrepp och orättvisor samt solidaritet inbördes.[...]
"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar