Kommunala valen 1946

Vid 1946 års kommunala val hade rösträtten utvidgats ytterligare några steg. Borta var kraven på att ej vara i konkurs, ej vara av fattigvården varaktigt omhändertagen till försörjning, eller att ha betalt sina kommunalskatter. De enda vuxna som nu saknade rösträtt var omyndigförklarade och utländska medborgare. Valdeltagande var 74,5% för männen och 67,9% för kvinnorna. Rekord i båda fallen för kommunala val.

Landstingsmannavalen
1946 års val innebar kommunisternas starkast val någonsin. Paritet fick 11,2% (+5,3).
Höger 14,9% (-2,7)
Bondeförbundet 13,5% (-0,4)
Folkpartiet 15,6% (+3,2)
Socialdemokraterna 44,4% (-5,9)
Kommunisterna 11,2% (+5,3)
Övriga 0,3% (-0,3)
53 kommunister blev valda till landstingsfullmäktige, motsvarande 4,5% av det totala antalet. Trots partiets framgångar blev det alltså fortsatt kraftigt missgynnad av valsystemet. Hade systemet varit proportionellt (enligt D’Hondts metod) skulle partiet fått 111 mandat. Bondeförbundet, som bara fick 2,3 procentenheter fler röster, kunde mönstra hela 242 landstingsfullmäktige. Eller med andra ord: det behövdes 4583 kommunister för att få ett mandat, 1870 bondeförbundare.

Stadsfullmäktigevalen
Höger 19,8% (-3,9)
Bondeförbundet 0,7% (+0,3)
Folkpartiet 18,4% (+4,9)
Socialdemokrater 45,6% (-7,2)
Socialister 0,0% (-0,3)
Vänstersocialister 0,1% (0,0)
Kommunister 14,8% (+6,6)
Nationella 0,2% (-0,1)
Övriga 0,4% (-0,3)
419 kommunister blev valda till stadsfullmäktige runt om i landet. Detta motsvarade 10,1% av det totala antalet stadsfullmäktige. I kategorin ”industristäder” lyckades SKP knipa 14,8% av mandaten. 50 av kommunisterna var kvinnor, alltså 11,9%. Det är lite under genomsnittet (12,5%), men bättre än Socialdemokraterna (11,4%). Skillnaden är dock som synes inte särskilt stor.

Resultat i Västsverige
Mönstret är föga överraskande ganska likt det vid 1944 års andrakammarsval. Göteborg och Mölndal är partiets starkaste fäste i Västsverige. I större delen av Bohuslän, Älvsborg och Skaraborg får partiet mycket få röster, speciellt på landsbygden. Men vissa undantag finns, såsom Bohus-Malmön. Jag tycker det är intressant att partiet inte går fram nämnvärt på de småorter i Bohuslän där partiet varit starkt under 1920-talet. Ta Hunnebostrand som ett exempel. Där nådde partiet 16% 1924. Efter splittringen 1929 fick dessa röster huvudsakligen till Kilbomspartiet (13% både 1932 och 1936). Efter detta partis kollaps skulle man kunna tänka sig att några av dessa skulle rösta på kommunisterna. Men icke. 1946 fick SKP sju röster där, motsvarande 0,8%.

Räknat i landtingsmandat blev dock valframgången tämligen begränsad i Västsverige. SKP vann ett mandat i vardera Göteborgs och Bohuslän, Älvsborgs län och Skaraborgs län och fick därmed två mandat i de båda förstnämnda och ett i det sistnämnda.

I Göteborg fick kommunisterna 23,9% i valet till stadsfullmäktige och blev näst största parti. I både första och tredje valkretsen fick partiet 27%, mot bara 18% i den andra.