De svenska översättningarna av Karl Marx "Kapitalet" (av Sandler och Bohman) har båda blivit kritiserade för att inte hålla tillräckligt hög klass. Kanske kan det vara en tröst att det inte bara är ett svenskt fenomen. Jag har gjort en översättning av en text av Friedrich Engels där han kritiserar ett tidigt försök att översätta ”Kapitalet” till engelska. Det är en text som fortfarande känns giltig. Och, ja, jag ser ironin i att göra en halvdassig snabböversättning av en text som behandlar vikten av kompetens och noggrannhet i översättningsarbetet.
/Mattias Nilsson 2012-11-10
Hur man inte ska översätta Marx
MEW 21:229-237
Första bandet av ”Kapitalet” av Marx är allmän egendom vad beträffar översättningar till andra språk. Därför hade ingen haft någon rätt att invända mot en översättning av boken till engelska, trots att det är ganska välkänt i engelska socialistiska kretsar att Marx litterära testamentesexekutorer förbereder en översättning som inom kort kommer att offentliggöras. Men detta gäller bara om översättningen är texttrogen och bra.
De första sidorna i en Kapitaletöversättning av John Broadhouse publicerades i oktobernumret av ”To-Day”. Jag säger uttryckligen att denna översättning är väldigt långt ifrån att vara en trogen återgivning av texten, och detta eftersom herr Broadhouse inte besitter någon av de egenskapar en Marxöversättare behöver ha.
För ett översätta en sådan bok räcker det inte med goda kunskaper i det tyska litteraturspråket. Marx använder gärna vardagsuttryck och dialektala uttryck. Han präglar nya ord, han tar sina förklaringar från varje gren av vetenskapen, sina anspelningar från litteraturen på ett dussin språk. För att förstå honom måste man faktiskt vara en mästare i det tyska språket i ord och skrift och måste känna till något om det tyska livet.
Ett exempel. När några Oxfordstudenter rodde i en båt för fyra över kanalen vid Dover hette det i tidningarna att en av dem ”caught a crab”. Londonkorrespondenten för ”Kölniche Zeitung” tog detta bokstavligt att rapporterade troget till sin tidning att ”en krabba hade kolliderat med en av studenternas åror”. När en man som i åratal levt mitt i London är i stånd att göra en sådan blunder så snart det handlar om fackuttryck inom ett för honom okänt område, vad kan man då förvänta sig av någon som bara har hyfsade kunskaper i skriftlig tyska och företar sig att översätta den allra mest svåröversatta tyska författaren? Och verkligen, vi kommer att se att herr Broadhouse är utomordentligt skickad att ”fånga krabbor”.
Men för detta krävs ännu något mer. Marx är en av de mest kraftfulla författarna i vår tid. Han använder de mest pregnanta och koncisa uttrycken. För att återge honom riktigt måste man inte bara vara en mästare på tyska, utan även på engelska. Herr Broadhouse, visserligen tydligen en man av beaktansvärd journalistisk kapacitet, behärskar bara engelska så länge språket befinner sig inom ramarna för den konventionella litterära respektabiliteten. Här rör han sig vant, men denna sorts engelska är inte det språk som man alltid kan översätta ”Das Kapital” till. Kraftfull tyska kräver översättning till kraftfull engelska. Alla språkets resurser måste utnyttjas. Nypräglade tyska ord fordrar motsvarande nya ord på engelska. Men så snart herr Broadhouse stöter på ett sådant saknar han inte bara resurser, hans mod sviker honom också. Den minsta utvidgning av hans begränsade vokabulär eller den minsta förnyelsen av den vanliga vardagsengelskan skrämmer honom, och istället för att våga sig på sådana kätterier, återger han hellre det svåra tyska ordet med ett mer eller mindre obestämt uttryck som inte missljuder i hans öra, men som fördunklar författarens mening. Eller, vad som är värre, han översätter det svåra ordet, när det upprepas, med en hel radda olika uttryck, och glömmer därmed att ett fackuttryck alltid måste översättas med ett och samma motsvarande ord. Så översätter han ”Wertgröße” [värdestorlek] med ”extent of value”, utan att beakta att Größe är ett exakt bestämt matematiskt uttryck, likvärdigt med ”magnitude” eller en bestämd kvantitet, under det att ”extent” kan betyda mycket annat. Så är till och med den enkla nybildningen ”labour-time” för Arbeitszeit [arbetstid] för mycket för honom. Han översätter det med 1. ”time-labour”; det betyder, om överhuvudtaget något, arbete som blir betalt efter tid, eller arbete som någon utför när denne avtjänar sin strafftid genom tvångsarbete; 2. ”time of labour”; 3. ”labour-time” och 4. ”period of labour”, en term som Marx använder helt annorlunda i andra bandet. Nu är emellertid, som ni troligen vet, ”kategorin” arbetstid en av de mest fundamentala i hela boken, och att översätta den med fyra olika uttryck på mindre än tio sidor, är mer än oförlåtligt.
Marx börjar analysen med varan. Det första perspektivet som en vara visar sig genom är som ett bruksföremål. Som sådant kan den betraktas antingen med avseende på dess kvalitet eller kvantitet.
”Any such thing is a whole in itself, the sum of many qualities or properties, and may therefore be useful in different ways. To discover these different ways and therefore the various uses to which a thing may be put, is the act of history. So, too, is the finding and fixing of socially recognised standards of measure for the quantity of useful things. The diversity of the modes of measuring commodities arises partly from the diversity of the nature of objevts to be measured, partly from convention.”
| ”Jedes solches Ding ist ein Ganzes vieler Eigenschaften und kann daher nach verschiedenen Seiten nützlich sein. Diese verschiedenen Seiten und daher die mannigfachen Gebrauchswerten der Dinge zu entdecken, ist geschichtliche Tat. So die Findung gesellschaftlicher Maße für die Quantität der nützlichen Dinge. Die Verschiedenheit der Warenmaße entspringt teils aus der verschiedenen Natur der zu messenden Gegenstände, teils aus Konvention.”
| ” Varje sådant ting är en helhet av många egenskaper och kan därför göra nytta på olika sätt. Upptäckten av dessa olika sätt och därmed tingens mångsidiga användbarhet är en produkt av det historiska skeendet. Så även, när man uppfann samhälleliga mått för de nyttiga tingens kvantitet. Varumåttens olikhet har sitt ursprung dels i den olika naturen hos de föremål, som skall mätas, dels i konventionella omständigheter.” |
[Första spalten är Engels egna översättning från tyskan, andra spalten är Marx text så som den återges i Marx-Engels-Werke, tredje spalten är Bohmans svenska översättning. Övers. anm.]
Detta återger herr Broadhouse som följer:
”To discover these various ways, and consequently the multifarious modes in which an object may be of use, is a work of time. So, consequently, is the finding of the social measure for the quantity of useful things. The diversity in the bulk of commodities arises partly from the different nature” etc.
Hos Marx innebär upptäckandet av tingens olika nyttiga sidor en väsentlig del av det historiska framåtskridandet; hos herr Broadhouse är det bara ett verk av tiden. Hos Marx används samma uppskattning för att fastställa allmänna samhälleliga mått. Hos herr Broadhouse förefinns ännu ett ”tidens verk” i ”hur man finner det samhälleliga måttet för kvantiteten hos de nyttiga tingen”, en sorts mått som Marx säkerligen aldrig brytt sig om. Och så avslutar Broadhouse med att felaktigt blanda ihop Maße (measure [mått]) med Masse (bulk [massa]) och på så sätt tillskriva Marx en av de vackraste krabborna som någonsin fångats.
Vidare säger Marx:
”Use-values form the material out of which wealth is made up, whatever may be the social form of that wealth.”
| ”Gebrauchswerte bilden den stofflichen Inhalt des Reichstums, welches immer seine gesellschaftliche Form sei.”
| ”Bruksvärden bildar rikedomens materiella innehåll, vilken dess samhälleliga form än må vara.” |
(den specifika form av tillägnelsen genom vilken den [rikedomen] tas i besittning och fördelas).
Herr Broadhouse översätter:
”Use values constitute the actual basis of wealth which is always their social form”, vilket antingen är en lämplig plattityd eller rätt och slätt nonsens.
Det andra perspektivet som en vara visar sig ur är dess bytesvärde. Att alla varor kan utbytas mot varandra i bestämda, ständigt växlande proportioner, att de har bytesvärden, detta faktum innebär att de innehåller något som är gemensamt för dem alla. Jag hoppar över det slarviga sätt på vilket herr Broadhouse här återger en av Marx finaste analyser, och går direkt till stället där Marx säger:
”This something common to all commodities cannot be a geometrical, physical, chemical or other natural propoerty. In fact their material properties come into consideration only in so far as they make them useful, that is, in so far as they turn into use-values.”
| ”Dies Gemeinsame kann nicht eine geometische, physikalische, chemische oder sonstige natürliche Eigenschaft der Waren sein. Ihre körperlichen Eigenschaften kommer überhaupt nur in Betracht, soweits selbe sie nutzbar machen, also zu Gebrauchswerten.”
| ”Detta gemensamma kan inte vara en geometrisk, fysikalisk, kemisk eller annan naturegenskap hos varorna. Deras kroppsliga egenskaper kommer över huvud taget i betraktande, endast i den mån de gör dem nyttiga, alltså till bruksvärde.” |
Och han fortsätter:
”But it is the very act of making abstraction form their use-values which evidently is the characteristic point of the exchange-relation of commodities. Within this relation, one use-value is equivalent to any other, so long as it is provided in sufficient proportion.”
| ”Andererseits aber ist, die Abstraktion von ihren Gebrauchswerten, was das Austauschverhältnis der Waren augenscheinlich charakterisiert. Innerhalb desselbst gilt ein Gebrauchswert grade soviel wie jeder andre, wenn er nur in gehöriger Proportion vorhanden ist.”
| ” Men å andra sidan är det just abstraktionen från deras nyttokaraktär, som skenbarligen karakteriserar varornas utbytesförhållande. I detta gäller det ena bruksvärdet precis lika mycket som det andra, om det blott föreligger i rätt proportion.” |
Nu herr Broadhouse:
”But on the other hand, it is precisely these use-values in the abstract which appraently characterise the exchange-ratio of the commodities. In itself, one use-value is worth just as much as another if it exists in the same proportion.”
På detta sätt låter Broadhouse, om man bortser från vissa mindre felaktigheter, Marx säga exakt motsatsen till vad han egentligen säger. Hos Marx är det utmärkande för utbytesförhållandet mellan varor det faktum att man helt abstraherar från deras bruksvärden, att de ses som helt utan bruksvärde. Hans tolk låter honom säga att det utmärkande för utbytesproportionen (som det inte är tal om här) är just bruksvärdet, bara taget ”abstrakt”. Och sedan, några rader längre ned, ger han oss meningen där Marx åter säger: ”Som bruksvärden är alla varor av olika kvalitet, som bytesvärden kan de bara vara av olika kvantitet, innehåller alltså inte en atom bruksvärde”, varken abstrakt eller konkret. Vi borde väl fråga: ”Förstår du vad du läser?”
På denna fråga kan man omöjligen svara jakande, ty vi slår fast att herr Broadhouse ständigt återupprepar den felaktiga uppfattningen. Efter den just citerade meningen fortsätter Marx:
”Now, if we leave out of consideration” (that is, make abstraction from) ”the use-values of the commodities, there remains to them but one property: that of being products of labour. But even this product of labour has already undergone a change in our hands. If we make abstraction from its use-value, we also make abstraction from the bodily components and forms which make it into a use-value.”
| ”Sieht man nun vom Gebrauchswert der Warenkörper ab” (das heißt, davon abstrahieren), ”so bleibt ihnen noch eine Eigenschaft, die von Arbeitsprodukten. Jedoch ist uns auch das Arbeitsprodukt bereits in der Hand verwandelt. Abstrahieren wir von seinem Gebrauchswert, so abstrahieren wir auch von den körperlichen Bestandteilen und Formen, die es zum Gebrauchswert machen.”
| ”Bortser man nu från varukropparnas bruksvärde, så återstår dem endast en egenskap, nämligen att vara arbetsprodukter. Emellertid har även arbetsprodukten redan förvandlats under våra händer. Bortser vi från dess bruksvärde, då bortser vi också från de kroppsliga beståndsdelar, som gör den till ett bruksvärde.” |
Detta återges av herr Broadhouse så här på engelska:
”If we separate use-values from the actual material of the commodities, there remains” (where? with the use-values of with the actual material?) ”one property only, that of the product of labour. But the product of labour is already transmuted in our hands. If we abstract from it its use-value, we abstract also the stamina and form which constiute its use-value.”
Återigen Marx:
”In the exchange-relation of commodities, their exchange-value presented itself to us as something perfectly independent of their use-values. Now, if we actually make abstraction from the use-value of the products of labour, we arrive at their value, as previously determined by us.”
| ”Im Austauschverhältnis der Waren selbst erschien uns ihr Tauschwert als etwas von ihren Gebrauchswerten durchaus Unabhängiges. Abstrahiert man nun wirklich vom Gebrauchswert der Arbeitsprodukte, so erhält man ihren Wert, wie er eben bestimmt ward.”
| ” I själva utbytesförhållandet mellan varorna syntes oss deras bytesvärde vara alldeles oavhängigt av deras bruksvärden. Bortser man nu verkligen från arbetsprodukternas bruksvärde, så erhåller man deras värde, såsom det just nu bestämdes.” |
Detta lyder hos herr Broadhouse enligt följande:
”In the exchange-ratio of commodities their exchange-value appears to us as something altogether independent of their use-value. If we now in effect abstract the use-value form the labour-produkts, we have their value as it is then determined.”
Det råder inget tvivel. Herr Broadhouse har aldrig hört talas om någon annan sorts abstraktion än den tingliga, exempelvis hur man abstraherar pengar från en kassa eller ett kassaskåp. Att likställa abstraktion med subtraktion, det är oförlåtligt för en Marxöversättare.
Ytterligare ett exempel hur tysk mening blir till engelsk meningslöshet. En av Marx mest förträffliga undersökningar är upptäckten av arbetets dubbelkaraktär. Arbetet betraktat som skapare av bruksvärden är av en annan karaktär och har andra egenskaper än samma arbete som skapare av värde. De ena är ett arbete av specifik art: att spinna, väva, ploga osv. Det andra är den gemensamma karaktären hos all mänsklig produktiv verksamhet, som är gemensam för spinnandet, vävandet, plogandet osv. och som gör att alla sammanfattas under det gemensamma begreppet arbete. Det ena är konkret, det andra abstrakt arbete. Det ena är arbete i teknisk mening, det andra i ekonomisk. Kort sagt – engelskan har uttryck för båda – det ena är work till skillnad från labour, det andra är labour till skillnad från work. Efter denna analys fortsätter Marx:
”Originally a commodity presented itself to us as something duplex: use-value and exchange-value. Further on we saw that labour, too, as far as it is expressed in value, does no longer possess the same characteristics which belong to it in its capacity as a creator of use-value.”
| ”Ursprünglich erschien uns die Ware als ein Zwieschlächtiges, Gebrauchswert und Tauschwert. Später zeigte sich, daß auch die Arbeit, soweit sie im Wert ausgedrückt ist, nicht mehr dieselben Merkmale besitzt, die ihr als Erzeugering von Gebrauchswerten zukommen.”
| ”Ursprungligen framträder varan för oss som ett slags tvillingväsen: bruksvärde och bytesvärde. Senare visade det sig, att inte heller arbetet äger samma karaktär, då det är uttryckt i värdet, som då det frambringar bruksvärden.” |
Herr Broadhouse vill absolut visa att han inte har förstått ett ord av Marx analys och översätter stycket ovan enligt följande:
”We say the commodity at first as a compound of use-value and exchange-value. Then we say that labour, so far as it is expressed in value, only possesses that character so far as it is a generation of use-value.”
När Marx säger ”vit” inser herr Broadhouse inte varför kan inte skulle kunna översätta med ”svart”.
Men nog om det. Vi ämnar komma till något mer underhållande. Marx sagt: ”I det borgerliga samhället härskar den fictio juris att varje människa i egenskap av varuköpare besitter en encyclopedisk varukännedom.” Även om uttrycket ”Civil Society” är rakt igenom engelskt och Ferguesons ”History of Civil Society” mer än hundra år gammal, är herr Broadhouse inte vuxen detta uttryck. Han översättet det med ”amongst ordinary people” och förvanskar meningen till vansinne. Ty det är just ”ordinary people” som ständigt knorrar över att de bedras av småhandlare osv. eftersom de inte känner beskaffenheten och värdet på de varor som de måste köpa.
Produktionen av ett bruksvärde återges med ”the establishing of a use-value”. Marx säger: ”Om det lyckas att med lite arbete förvandla kol till diamant så kan dess värde sjunka under tegelstenens.” Herr Broadhouse, för vilken det tydligen inte är bekant att diamant är en allotropisk form av ämnet kol, förvandlas kol till koks. På liknande sätt förvandlar han ”the total yield of the Brazilian diamond mines” till ”the entire profits of the whole yield”. ”The primitive communities of India” blir i hans händer ”venerable communities”.
Marx säger:
”In the use-value of a commodity is contained” (steckt, vilket hellre hade översatts med: For the production of the use-value of a commodity there has been spent) ”a certain productive activity, adapted to the peculiar purpose, or a certain useful labour.”
| ”In dem Gebrauchswert jeder Ware steckt” (steckt, was man besser übersetzen sollte: Für die Produktion des Gebrauchswerts einer Ware ist verausgabt worden) ”eine bestimmte zweckmäßig produktive Tätigkeit oder nützliche Arbeit.”
| ” Vi har alltså sett, att i varje varas bruksvärde ligger en bestämd, ändamålsenligt produktiv verksamhet eller ett visst nyttigt arbete. ” |
Herr Broadhouse måste säga:
”In the use-value of a commodity is contained a certain quantity of productive power of useful labour”, och så förvanskar han inte bara kvalitet till kvantitet, utan produktiv verksamhet som utgavs blir till produktivkraft som först ska bli utgiven.
Men nog. Jag skulle kunna dra fram tiofalt fler exempel vilka visar att herr Broadhouse på intet sätt är en man ägnad att översätta Marx, och detta huvudsakligen eftersom han inte tycks veta vad ett verkligt samvetsgrant vetenskapligt arbete innebär.
Friedrich Engels
Skrivet: oktober 1885
Originalspråk: engelska
Översatt från tyskan.
