tisdag 7 juni 2011

Svensk-danska resenotiser av Fr. Engels

Det följande är anteckningar från en resa Engels gjorde till Sverige och Danmark år 1867. Eftersom det bara är notiser skrivna utan avsikt att publiceras är språket en smula haltande. Engels anglicismer har fått stå kvar oförändrade. Kommentarer inom [klamrar] är mina.

---

Friedrich Engels:
Svensk-danska resenotiser

Källa: Marx-Engels-Gesamtausgabe, Abt. I, Band 20: ”Werke, Artikel, Entwürfe September 1864 bis September 1867”

6:e juli. Kl 9. Hero i Humber. Kl 11 till havs, friska västliga brisar, 12 knop, vinden tilltagande. Eftermiddagen, kraftig sjögång, vinden alltmer sydlig, till kvällen half a gale, det långa skeppet rullar kraftigt. Kapten Soulsby ramlar och bryter ett revben, en engelsk passagerare gör sammaledes och förstör sitt tryne. Storseglet rycker loss ett block från undersidan.
7:e juli. Omöjligt att beträda däcket. Kraftig rullning tills vinden fram mot kvällen äntligen avtar och vi kan se Holmens fyr från däck. Sjön går ner, emellertid oregelbundet.
8:e juli. På morgonen kl 7 Vinga, sedan infart via Göta Älvs skärgård. Överallt roches moutonnees, verkan av is synlig på tusen stegs avstånd. Strax den trängre floden, med gröna dalar mellan granitklipporna, sedan också några träd, slutligen närmar vi oss Göteborg, trevlig och främmande genom de breda och låga husen.
Göteborg själv, en modern stad omgiven av Gammalsverige; allt i sten inuti, allt av trä utanför. Holländska kanaler med holländsk stank i gatorna. Intrycket av svenskarna mycket mer tyskt än engelskt; och emellanåt ett främmande finskt element. Kvinnorna har på det hela taget dålig hy, grova men ändå inte motbjudande drag. Männen snyggare, men även mer påminnande om tyska inlandskälkborgare. Människor i 40-års åldern ser alla ut om kälkborgare från Baden.
Engelska tolereras, tyska härskar. Det kommersiella och litterära beroendet av Tyskland syns överallt. Stationer, offentliga byggnader, privathus, villor – allt i tysk stil, med mindre avvikelser p.g.a. klimatet. Från England bara parkanläggningar och med dem följade renhet, och en kyrka i den nya engelska gotiska stilen. Man kan lugnt prata tyska i varje affärslokal, t.o.m. i hotellen blir engelsktalande ombedda att om möjligt prata tyska.
Nejlika och hagtorn i full blom, precis som på åttonde maj. Vackra almar är vid sidan av askar dominerande trädslag. Grönt som den engelska våren. Däremellan överallt naken granit moutonnees.
Levnadssättet helt kontinentalt, anti-engelskt, trots att man dricker falskt portvin och sherry. Hotellinrättningar. Rummen, frukost, köket, allt kontinentalt. Sammaledes med blandningen av klasser i offentliga lokaler. Apetitsup (Smörbrödsborden) (25 öre).
Människor genomsnittligt byggda och undersättsiga. 5’ 6’’ [167 cm]. Soldater i det ridande artilleriet (värfvade) längre. Meniga och officerare har något milisaktigt över sig, påminner om schweizarna. Matroserna från Hull påminner mer om holsteinare, niedersachsare, friser, angler och danskar än om svenskar. Här saknas hos svenskarna det manliga ansiktsuttrycket, för det mesta plufsiga fettdrag, förutom hos vissa sjömän med frisisk fysionomi och senig uppbyggnad. Soldaterna ser ut som dem från Västfalen, officerarna också neither quite nor officers.
Som alltid, det oundvikliga intrycket hur mycket som överallt på kontinenten görs för populasens sundhet och munterhet, till skillnad från det aristokratiska England.
Skojigt intryck av de två engelska swell ladies, som svenskorna försöker härma.
Resa till Stockholm. Ångbåt, sömn i bakre kajutan, mat i främre. Rejäla livsmedel. Sallad med grädde. Sötsaker. Folket i inlandet har alltmer bestämda karaktärsdrag. Männen trevligare, starkare och större. Kvinnorna plain but homely and not unpleasant. Påminner om schweizare eller tyrolare (Steubs tyroler-goter?). Lantjunkrar. Även språket låter väldigt högtyskt, utan gutturaler.
Trakten kring Göta Älv är trevlig, men sparsam, till Trollhättan. Fyra fall tätt invid varandra. Bergen är inte mer än 600-800 fot höga, men imposanta. Därefter Vänern med Kinnekulle, flackt och tråkigt. Vättern likadan. Karlsborgs fästning är inte dåligt anlagd. Långa linjer polygonalt, dock ? om inte berget bakom dominerar. Sjöarna trevliga, men intetsägande. Oändlig barrskog, till råga på allt förstörd. Ingenstans Schweiz vackra tunga barrträd. Scotch fir.
Motala Älvdal åter en aning bebyggd, här och där trevligt när kanaler omges av planterade träd, almar och björkar.
Skärgårdshavet mot Stockholm allt trevligare. Formationen ändras. Kalk här och där och större erosion. Också fler kobbar och skär som sticker upp direkt ur havet. Marmorbrott på två öar. Holmarna blir högre och vackrare ju mer man närmar sig Stockholm. Utmed Mälaren mycket vackert, skog, åker och villor omväxlande.
Stockholms Norrbro påminner om Pont des Bergues i Geneve. Mosebacke praktfullt. Även vacker utsikt från observatoriet. Ångslupar till Djurgården. Denna mycket vacker som park. Många restauranger och kafeer. Fransk inriktning med små bord à la carte, inget table d’hote. Stockholmarnas sed att äta i restaurang. Brännvinsbordet överallt. Paiestko-öl, bättre än i Tyskland. Svenskt öl inte dåligt men antingen för sött eller för surt. Vin, Bordeux hyper-hermitage, petit bourgogne med tillsats av sydfranskt vin huvuddryck vid bordet. Annars die civil. Köket mer tyskt än franskt.
I Stockholm mer huvudstadskaraktär, färre utländska språk coulant, men i varje affärslokal talas tyska. Mode, i Göteborg avgjort engelskt hos männen, här huvudsakligen franskt. Hyckleri vid brännvinsbordet då kvinnor är med. Barnsliga nöjen, karusell, dockteater, lindansare och dålig musik. Strömparterren ännu det bästa. ”Mekanismer”. Därvid emellertid äkta eller hycklade luthersk folkskaraktär som inte tillåter offentliga tivoli en gros.
Soldater, t.o.m. vid gardet milismässiga slovenly. Samma med officerarna. No life in them. Inte heller några särskilt stora människor. Inget som räcker för 69:orna [Preussisk regimentsbeteckning]. Uniformen eklektisk av gammalfranskt läder. Vakterna småpratar. Skägg. Malmö Husarerna. Linjeryttarna är tunga – de trevligaste människorna.
Järnväg. Tre gånger tjuta och en gång pipa. Fem minuter = 15 a 20. Oplanerade, men bra matställen, allt en riksdaler. Trakten trevlig, men efter de första två timmarna enformig genom ständig upprepning, och till slut långtråkig. De många sjöarna kan enkel förklaras utifrån isens verkningar. Daljorden mestadels gammal sjöbotten, resp. torvmosse.
Bra knep att skicka folk till Malmö för att avsluta en diplomatisk förhandling. [Anspelning på 1848 års vapenstilleståndförhandling mellan Preussen och Danmark.]
Köpenhamn. Verkligen mer Hovedstaden i storlek och livlighet än Stockholm, men fortfarande litet och försynt. Avgjort härskar tyskan, även på gatorna. Levnadsglada barn, alla olika nöjen, främst för barn. Åtminstone hundra karuseller. Även de vuxna barnsliga; balett, cirkus osv. Även barnens grymhet som finner huvudnöje i att plåga barn. Tivoli väldigt typiskt på det här sättet.
Vackra träd i hela Köpenhamn. Vackert inlopp till hamnen. Gamla krigsskepp – måleriskt intryck. Intrycket av en bondehuvudstad som exploaterar 1 ½ miljoner bönder går det ingenstans att ta miste på.